Laos - dag 2

Dagen efter ankomst var det dags att fixa visum, som ju egentligen var hela anledningen med resan. Thai ambassaden öppnade 8.30 men min syrra hade sagt att vi skulle vara där innan för att det brukade bli kö ganska snabbt. Vi gick därför upp vid 7 och käkade lite frukostbuffe (som var helt ok, de hade t o m flingor :)) och sedan gick vi till receptionen för att fråga om de kunde hjälpa oss att fixa en taxi medan vi gick upp på rummet och bytte om (satt i pyjamas hihi 🤓) och receptionisten tittade då väldigt skeptiskt på oss och sa "you have taxi outside but.... you hurry, you very late" Jag tittade på kl.... 07:35..... "Very late"?! Fick lite smått panik o kastade mig upp på rummet och bytte om, 10 minuter senare satt vi i en tuktuk påväg mot ambassaden. 
 
Efter några minuters resa stannade vi till i en korsning och tuktuk chauffören pekade lite förstrött mot en lång vit mur som tydligen var ytterkanten på ambassaden så vi klev ur.
Jag hann knappt sätta ner foten på marken innan typ 5 snubbar flög på mig och Micke och började vifta med visumansökningar och hetsigt skrek i mun på varandra "You fill madame, OK?! You come! Fill here!" Jag sneglade över axeln på en av gubbarna som frenetiskt viftade med pappret i ansiktet på mig och såg några faranger som satt med massa papper vid ett bord men nog verkade det lite skumt att man skulle sitta här ute och skriva? "I go inside for write" sa jag (på min numera thai-anpassade engelska) och började gå förbi borden. "Noo miss it so long wait inside, better you write here, much better!". Jag började nu bli lite förvirrad och undrade om det kanske var så att man skulle fylla i papprena innan man gick in, det satt ju faktiskt lite folk här och skrev så jag gick lite motivilligt mot bordet för att sätta mig och skriva. Precis innan jag slog mig ner hörde jag hur han klämde ur sig "Only 50 baht OK??" ----- HELL to the NO att jag betalar för ett jävla papper som antagligen är gratis, jag började armbåga mig förbi gubbarna mot ingången och där väntade vääääärldens kö av visum-kåta utlänningar av alla möjliga nationaliteter. Klockan var knappt 8 men kön sträckte sig gott och väl ända ut till grinden. Jag insåg ganska snabbt att det här skulle ta ett tag...
Och det gjorde det också. Under tiden hann det komma väldigt mycket mer folk bakom oss (kön sträckte sig nu ut runt gatuhörnet) och en hel del folk framför oss också för den delen, men jag är inte den som tänker börja tjafsa om köplatser på en Thailändsk myndighet så det fick va som det var. Började också bli orolig över hurvida vi faktiskt borde tagit dom där 50 bahten för att fylla i papper då det var väldigt oklart vad som pågick längre fram i kön. Det enda jag kunde höra var att de ropade ut något som verkade vara könummer lite då och då, jag stod ju i kö men inte tusan hade jag något könummer? Min oro blev inte bättre av att det hela tiden kom in thai/lao-folk med andras pass och ifyllda visumanökningar som skreks ut och tilldelades (förhoppningsvis) rätt personer. Efter ett tag hade i princip alla färdiga lappar i handen men eftersom det inte fanns någon personal att fråga och jag över min döda kropp tänkte lämna kön och ställa mig längst bak fick jag helt enkelt ha is i magen.
 
2 timmar senare hade vi kommit en bra bit framåt och nu kunde vi till o med sittta ner på några bänkar som slingrade sig längst med kön. Folk började bli varma och otåliga och helt plötsligt hände det oundvikliga som hade trappats upp under 2 svettiga, förvirrade timmar; någon lackade på folk som gick före i kön. Vi hörde bara en arg röst som började skrika bakom oss och jag böjade nyfiket spana över folkmassan för att se vem det var som hade nåt bristningsgränsen. Det visade sig vara en amerikansk kvinna som såg väldigt bestämd och och hon skrek gång på gång "Say you're sorry!!!! SAY YOU'RE SORRY!!!!" Men de två ryska tjejerna som hade hoppat över bänkarna tänkte minsann inte be om ursäkt, ååååh nej! Tjafset fortsatte en liten stund tills folk började försöka lugna ner stämningen (tråkmånsar, jag ville ju se blod spillas! 😀) och väntan återgick till just bara urtråkig väntan och köande.
 
Ytterliggare en timme senare var vi nästan framme på slutet av kön som mynnade ut framför ett bord där folk satt med korgar (där dom la alla visum fattade jag sen). Då fick jag syn på en lapp där det stod "visa application form is FREE" och mitt hjärta jublade av lättnad när vi blev tilldelade ett papper med nummer och varsinn visumansökan att fylla i. När vi var klara lämnade vi in pass, ansökan och alla papper vi hade haft med oss från skolan och jag tänkte att jag äntligen skulle få slippa trängas och vänta nå' mer för denna dagen men icke. Nu skulle vi vänta i kö tills de ropade upp våra nummer så det blev till att vänta kvar nån timme till innan våra nummer äntligen dök upp på tavlan (de gick inte i ordning och de hade ju självklart bara en expiditionslucka öppen, vad annars?) och då skulle vi tydligen bara gå fram och säga ok ja det där är min ansökan, tack hej (eller ah jag fick springa och kopiera ett extrapapper så helt onödigt var det väl inte). Tjejen i luckan bekräftade att allt såg bra ut och att jag nu fick gå hem och jag frågade om jag behövde spara pappret med numret jag fått till att kolla visumet, "No need!!" svara hon med ett leende men jag stoppade ändå ner det i väskan. Jag gick iväg på toa medan Micke kollade sin ansökan och när vi gick ut genom grinden frågade jag om han hade sparat sin lapp. "Nää hon sa att jag kunde kasta den så jag gjorde det dirr"... hmmmm. 
 
Vår tuk-tuk chaufför väntade på oss (ja han hade suttit där o chillat i typ 4 h) och körde oss tillbaka till hotellet. 
 
Klockan var ju inte jättemycket så vi bestämde oss för att softa lite vid poolen med varsin öl innan vi begav oss ut på La stada igen. När jag kom upp till poolen tyckte jag först att det luktade lite konstigt men tänkte inte mer på det. Slog mig ner i en solstol och njöt i eftermiddagssolen (kanske till o med blev lite brun 😎), till slut blev det lite för svettigt så sträckte på mig och gjorde mig redo för ett svalkande dopp..... vilket det inte blev. Tyckte först att vattnet såg lite grönt ut och kisade för att titta närmare. Det var RIKTIGT shitty water kan jag säga! Helt grumligt, man såg med nöd och näppe botten och poolen kan då inte varit mer än kanske 1.20m djup...Jag såg ingen vattenpump som var igång utan vattnet var helt stilla och nu förstod jag också varifrån den skumma lukten jag först känt kom, no way josé att jag skulle kasta mig i den där smutspölen! Vart ju lagom besviken kan jag säga då poolen var den absolut största anledningen till att vi bokade just det hotellet 🤣 Sneglade på ungarna som studsade runt och lekte olika dyk- och poollekar, helt ovetandes om smutsen dom plaskade runt i och säkerligen fick en och annan kallsup av. Skulle inte förvåna mig om de dessutom simmade runt i sitt eget kiss då reningen i poolen uppenbarligen var satt på en låååång paus (ja, alla barn kissar väl när de badar pool eller?). Så jag slog mig ner i solstolen igen och beställde in en öl till, nåt svalkande måste man ju ha! Micke tog sig dock ett smutsbad en stund senare (vem är förvånad) och han stank surt fiskrens när han kom upp igen🤢
 
När eftermiddagssolen försvann bakom hustaken kände vi att det var dags att hitta nåt att äta (långt ifrån hotellrestaurangen). Jag kollade runt lite på tripadvisor och vi hittade en pastarestaurang som låg en liten bit ifrån oss och som hade fått väldigt bra recensioner så det fick bli middagen 😊 
Efter varsin stooor portion pasta (som var supergott!!) traskade vi runt lite och drog oss ner mot nattmarknaden och floden igen. Idag skulle vi parta till det lite så vi gick i sakta takt bort mot walkingstreeten där vi varit dagen innan för att ta en liten barrunda. Älskade verkligen stämningen i Vientiane! Alla verkade glada och vänliga och trots att det var måndag var det en hel del lokalfolk ute och drack lite drinkar och umgicks. Efter några barhopp hamnade vi på en bar som bara sålde frosen cocktails, dom var jättegoda! Och billiga! När vi beställde in vår andra drink frågade de lite försiktigt om de fick ta en bild på oss, självklart fick de det 😁😸. Så nu ligger vi uppe på deras Facebooksida som lite reklam för dessa smarriga drinkar haha ~Farang approves!~
 
Vi avslutade kvällen på en pub på andra sidan den långa flodgatan som låg på fjärde våningen och hade en jättefin utsikt utöver floden och parken med nattmarknaden. Här var det faktiskt mest utlänningar och många hade säkerligen haft en lika påfrestande visum-ansöknings-dag som vi hihi. Andra dagen till ända och trots svett och lång väntan var jag glad och kände mig riktigt nöjd med resan so far 😍
 
Staye tuned för det fortsatta äventyret i följetången Laos - En visumsaga
 
 
Ps. Vi vann vår andra match i darttuneringen i måndags ✌ Jag och Micke vann en match tillsammans och checkade varsitt set ^^ Goooo team! 

Kommentera här: